Så tacksam för att ni orkar med mig<3<3<3<3

Idag var så konstig?? Jättemycket var jättekonstigt?? 
Åkte buss hem med min bror och vi PRATADE och jag bjöd honom på tuggummi??? Sen somnade jag i soffan några timmar och när jag vaknade hade han varit och köpt chips TILL MIG??? För vad jag tror var hans egna pengar??? Detta är så konstigt. Vi pratar aldrig ens i vanliga fall, och tanken att han ens skulle köpa något är mig är helt befängd. Har t.ex. inte fått en 18årspresent av honom ens. Är detta när allt vänder? Känns så bra.

Men jag fick iallafall en plasttand idag. Blandade känslor. Smärta. Sorg. Lycka? Det kändes så hemskt när dom slipade ner min tand bara, höll på att börja gråta. Ni som känner mig vet att jag inte klarar av att tappa saker, att det är det värsta som finns. Det inkluderar även tänder. Har haft många mjölktandstrauman under min uppväxt. Tror jag ska skriva om detta någon annan dag??? Ja. 
Hahaha dör, bilden nedan tog jag tidigare idag när jag mådde så himla dåligt, käken hade låst sig, hade ont och 4 doser bedövning i käften men obedövad tand pga två av mina tänder tar inte bedövning:))) Så drack nyponsoppa med sugrör och tyckte syng om mig. GUD vad tråkigt inlägg jag dör, aja hejdå.
Täcker halva ansiktet pga äcklig och fd. emo. :-) :-)

Själsligt måndagsgråt.

skulle döda för denna kram snällaaaaaaaa 

Söndagstipz mot stress.

Alltså ååååååh för några dagar sedan hittade jag det bästa jag någonsin läst. Jag är så sjuukt stressad nu för tiden över i princip ALLT, så jag är alltid i det där tillståndet då man bara sitter och inte gör någonting och hoppas att det ska gå över. MEN sen hittade jag denna text, och den har faktiskt motiverat mig att göra massa saker som jag aldrig hade gjort annars?!?! Stört hjälpsamt. Därför tänkte jag dela med mig, ni kanske också har nytta av den.

"A psychologist walked around a room while teaching stress management to an audience. As she raised a glass of water, everyone expected they’d be asked the “half empty or half full” question. Instead, with a smile on her face, she inquired: “How heavy is this glass of water?”

Answers called out ranged from 8 oz. to 20 oz.

She replied, “The absolute weight doesn’t matter. It depends on how long I hold it. If I hold it for a minute, it’s not a problem. If I hold it for an hour, I’ll have an ache in my arm. If I hold it for a day, my arm will feel numb and paralyzed. In each case, the weight of the glass doesn’t change, but the longer I hold it, the heavier it becomes.” She continued, “The stresses and worries in life are like that glass of water. Think about them for a while and nothing happens. Think about them a bit longer and they begin to hurt. And if you think about them all day long, you will feel paralyzed – incapable of doing anything.”

It’s important to remember to let go of your stresses. As early in the evening as you can, put all your burdens down. Don’t carry them through the evening and into the night. Remember to put the glass down!"

Bam. Välkommen till ett nytt liv.

 

 


Saknar ljusa kvällarrrrrr.

Det pirrar i min mage just nu, EXAKT så taggad är jag på sommaren. 
Taggar att tälta på fina ställen med bästa vänner och prata och skratta och laga god mat och bada i solnedgången och lyssna på bra musik och elda och grilla mashmallows och dricka öl. 
Tänk er detta, sen tänder dom en eld och grillar mashisar och det börjar mörkna och då tar dom fram ölen och filtar och skrattar tillsammans och har så himla roligt och mysigt jag vill gråta.
Aja, ska väl gå och lyssna på en gammal vinterlista och gråta tyst i vintermörkret. Varför är det bara februari?

GRÅTER

IS THIS REAL LIFE


So in my mind I'm just fifteen with vivid dreams and clean enthusiasm and I need love åhhhhh

Alltså åh måste bara göra detta förlåt men AH ni MÅSTE lyssna på denna låt annars dör ni. Den har typ allt jag behöver ååh;
1. glad trudelutt
2. bra sångröst
3. text om mitt liv
4. cuteness på människan å krullhår

Har den i den här underbara playlistan från förra året, men ska börja bygga på den med lite 2013-favs!!! subba bara ni kommer DÖ. (ps måste ha med andra låten på listan annars funkar inte listnamnet lol)
 
Alltså ååååh jag har saknat er så mycket!!!!<3<3 Saknade ni mig också??

Varför så dramatiska entréer?

Hade inte bloggat på tre veckor, sen ba BAM. Vilken jävla entré. Och nu gör jag ett till inlägg på direkten. Dubbelbam.

Hoppas förresten ni vet om att jag har insta. Cuz jag vet typ ingen.


Det hemskaste jag varit med om i hela mitt liv (massamassatext).

JAG DÖR. Inatt hände det sjukaste, skakade i hela kroppen okontrollerat i nästan en timme efteråt. Så rädd. Kommer inte kunna förklara situationen så bra, men försöker. Berättar:
 
Klockan var 2.00 och jag skulle gå hem från bussen ensam i mörkret. En stor, svartklädd man i 40årsåldern gick av bussen på samma ställe och gick bakom mig en bit. Jag tänkte att det inte var någon fara, fast skippade ändå att lyssna på mysik och ha på mig luvan (lol alla tjejer förstår väl varför) just in case. (Räddhetsgrad: 5.)
Efter typ 20 meter ropar han bakom mig ba "Vänta!!!!! Du behöver inte vara rädd!!", jag vände mig om och såg hur han halvsprang mot mig samtidigt som han rotade i fickan. (Räddhetsgrad: 9.) Men han drog inte upp någon kniv, utan en polisbricka??? Och han sa ungefär "det är lugnt, kolla jag är polis" sedan stoppade han snabbt undan den igen (fick knappt se den). Och jag var frozen och ba jaha okej....?? Liksom har man ens sånna i sverige? med en sån där typ sheriffstjärna och allt i en läderfläpp?? Frågade honom det men han undvek svaret så jag blev typ 200% säker på att han hade en falsk polisbricka för att kunna lura tjejer, så var fett rädd och försökte säga snälla saker till honom. Han sa att han ville gå med mig hem så jag skulle vara säker, han var full och jag var rädd. Trodde vid detta läge att jag skulle bli våldtagen på en parkering. (Det läskigaste var att jag tänkte "jag kan ändå inte göra något om det händer" och ACCEPTERADE det, i princip.)
 
Jag lirkade ur honom var han skulle, men ändå följde han med mig när jag gick åt ett annat håll och skyllde på att han vlle följa en bit till för att jag(!!) skulle vara säker. Snirklade diskret in nycklarna i min ficka mellan mina fingrar vid detta läge, men han började samtidigt gå närmare mig. Jag hade försökt hålla 2 m avstånd mellan oss, men han trängde in mig mot en häck så våra armar nuddades. Fick ont i handen av hur hårt jag klämde nycklarna. (Räddhetsgrad: 10, höll på att kräkas pga skakde så mycket.)
 
Jag försökte vara så trevlig jag kunde och prata om polisyrket, för att kunna lista ut om han ljög eller inte. Frågade massa frågor om honom som skulle göra det enklare att avgöra, men jag försökte ändå vara trevlig så han inte skulle fucking döda mig. Han målade upp sig själv som världens bästa person, och det gjorde allt så mycket läskigare eftersom hälften av allt lät som lögner.
Har en blackout under ett helt kvarter lol, har ingen aning om vad som hände där pga chock eller något, men nästa sak jag minns var iallafall att jag skulle svänga in på mitt kvarter och jag bad honom att fortsätta gå åt sitt håll, men han ville stå kvar och prata massa. Allt jag kunde tänka på var hur han planerade att överfalla mig just då, var så rädd samtidigt som jag visste att han kanske var en vanlig kille ändå som bara hamnat lite knasigt.
Det slutade med att jag i princip sprang därifrån och hem efter en dåligt påhittad lögn, men det löste sig. Det var dom hemskaste 20 minutrarna i mitt liv, jag överdriver inte ens. Min bror tog hand om det chockade lilla elin-knippet som kom inramlandes, och nu känns det bra. Han kanske var en full polis som egentligen bara ville gott. Har riktigt svårt att tro det, men väljer att tro det nu så att jag ska må bättre.

Nu: gråta/sova/googla honom och hans bricka ännu en gång.



RSS 2.0