So long and good night.

Alltså åååh. Så jobbig helg detta har varit. Tror inte folk förstår hur jobbigt det är för mig (och många andra) att mcr splittrats. Jag tror inte att man kan förstå om man inte själv varit en del av en så stor rörelse, eller vad jag nu ska kalla det, som mcr skapat. Mcr har liksom varit en stor del av mitt liv sedan jag var tolv år gammal. Utan mcr hade jag inte träffat många av mina vänner. Utan mcr hade jag aldrig, och då menar jag ALDRIG haft en så bra uppväxt som jag haft. Utan dem hade jag inte kommit lika långt som jag kommit idag. Utan dem hade jag verkligen inte varit lika stark som jag är idag. Utan dem hade jag inte varit så smart som jag är idag, för jag har lärt mig så mycket om livet och typ ALLT av bandet och av deras fans.
Mcr var liksom inte ett band, det var en livsstil på något sätt, och musiken, själva melodierna och ljuden, var bara en bonus till allt det som mcr gett mig.
Jag kan inte tänka mig ett liv utanför the MCRmy, det GÅR inte. Har man någon gång varit en i armén, så förblir man en tills man dör. För man bär liksom med sig allt hela tiden, varje dag. För det är ju den man är, det har blivit ens personlighet.

Jag tror att de flesta av er vet ungefär hur mcrfans, eller emos, behandlades när vi växte upp. Folk gjorde riktigt sjuka grejer mot oss ibland, men vi hade alltid varandra. Vi lärde oss att man kan se ut och tycka hur man vill. Vi lärde oss att skaka av oss allt hat som vi fick kastat på oss. Vi lärde oss att resa oss upp när det kändes omöjligt och vi lärde oss att stötta varandra genom allt. Även fast jag hatar er som gjorde allt hemskt mot oss så vill jag ändå säga ett litet tack till er. För nu är det vi som är starka i toppen, och ni som ligger svaga på botten. Vi är en hel jävla armé världen över, och ni är helt ensamma.

Alltså shiiiit jag kan verkligen inte förklara detta som jag vill. För att kunna göra det måste jag förklara hela mitt liv. Men jag har iallafall fått ur mig några känslor nu hehe, så det känns lite bättre. Jag måste avsluta det hela med ett enda stort TACK för allt mcr har gjort för mig. Mina gudar, mina hjältar. Tack för allt.
Och tänk var ironiskt detta är ändå, de vet inte ens att jag existerar men ändå är det tack vare dem att just jag sitter här och skriver denna texten och att jag är den jag är. Världen är så sjuk.


Kommentarer
Postat av: lisa

Alltså kärlek. Fyfan vad härligt det var ändå! Det är sant, vi lärde oss verkligen skaka av oss hatet och bli starka. Rest in peace My Chemical Romance <3

Svar: <3
hejhejelin.blogg.se

2013-03-25 @ 00:32:01
URL: http://mittkalejdoskop.blogspot.com
Postat av: Maja

<333333333333333

Svar: <3333333333
hejhejelin.blogg.se

2013-03-27 @ 23:42:39
URL: http://www.misskemi.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0